Dagarna efter Marathon-SM har varit dem lugnaste på länge. På måndagen var jag bara ut och cruisa för att paddla av mig lite efter helgen och igår gymmade jag lite... det är den enda träningen jag gjort denna veckan och det har varit en välbehövlig viloperiod. Eftersom jag inte alls var motiverad veckan efter dalsland och kroppen bara skrek "NEJ!!" vad jag än gjorde så då kändes de inte så bra, men sen lossnade och jag hitta lite motivation till marathon-SM. Så nu har jag äntligen tagit mig lite tid till att vila och när jag tänker efter så är det min första "rena" viloperiod sen oktober 2006, så jag kände att det var dags.
Under vilan så har jag varit på info-möte med MIA (Malmö Idrottsakademi) om vad man kan göra för dem 10 000kr vi fick i stipendium. Där kan man få hjälp med i stort sett allt: mental rådgivning, idrottsmedicin, fysiologi, studie och yrkesvägledning, kost, allt man kan tänka sig i stort sett för att bli bättre inom sin idrott. Denna hjälpen uppskattas grymt mycket och det hjälper mig utvecklas och man lär sig vad man håller på med och varför... (för mer info www.malmoidrottsakademi.se)
Nu är det som sagt bara en tävling kvar för säsongen och nu har jag börjat hitta lite motivation igen och det är att spöa Danny på långloppet som iofs bara är 3000m men om jag vinner så blir det med Speedway siffrorna 5-1 och vad kan vara mer förkrossande än det... förutom 6-0...
fredag 29 augusti 2008
måndag 25 augusti 2008
Marathon-SM
På väg mot lyftetDet var en riktigt tung helg dehär... Det började med k1 35 300m på lördagen. Jag fick en helt ok start och lyckades hänga med i förstaklungan ner till första lyftet där det gick väldigt fort och vi var tre båtar som tappade på den då tre man stora första klungan. Men vi (jag, Siven och Jakob Holst) kom ikapp. Men ca 6000m in i loppet så tappade både jag och Jakob. Vi försökte komma ikapp men båda två var alldeles för trötta. Det blev lite växeldragining in till lyftet där Jakob var mycket starkare än mig. Tyvärr slog han av rodret i upptaget och var ute ur leken. Så jag fick köra själv och jag visste att Danny och brorsan jagade bakifrån. Det var en lång resa och i fjärde tappade Niklas Andersson på första klungan och jag gav allt för att komma ikapp. När jag är ca 20m bakom kommer tankarna: " va skönt att ha nån att köra med". Men precis när jag kommer ikapp så bryter han loppet... "Fan". Men jaja, de var bara till att fortsätta mala. Jag lyckades hålla Magnus och Danny bakom mig och kom fyra, men ännu viktigare var att jag säkrade segern i långloppscupen mellan mig och Danny. 4-1 med en tävling kvar. Men han kommer nog ta en seger till i jönköping där det är en "sprintdistans" på 3000m
Grymt sliten efter loppet så visste jag att det skulle bli riktigt tungt att köra k2 dagen efter så det blev en del vila innan vi meckade till vår k2a som vi skulle ha nästa dag
På söndagen var det ju som sagt k2 och vi, som defending champions, var trots det inte favoriter. Istället var lördagens segrare (Micke Westlén) och silvermedlajör (Björn Granstedt) den stora favoritbåten. En annan båt som oxå var lite av favorit var brödrarna Holst från Karlskrona som tog silver på 5000m på Racing-SM tidigare i sommar. Vi fick en bra start och kom in på guldvågen innan första vändningen där det blev lite trångt med många k2or och en ganska tajt vändning. Men vi kom upp i klungan igen och in i lyftet var vi fyra båtar,de två favoriterna, vi och en fransk båt som körde utom tävlan. I lyftet så totalkrashar Holstarna och deras båt går sönder, Game Over... Så Micke och Björn kommer loss med fransmännen men jag å Siven kommer ikapp igen. Men i nästa lyft tappar vi igen och får ännu en gång jaga och ännu en gång kommer vi ikapp. Men i tredje och näst sista lyftet så tappar vi men denna gången orkade vi inte hela vägen upp. Så vi slutade trea i loppet men eftersom fransmänne körde utom tävlan så blev det iaf ett silver. Eftersom det var bättre än vad vi räknat med så var vi ganska nöjda. På tredje plats kom den andra Malmö-båten med Magnus och Jocke Nielsen.
Därmed blev det en stor medaljskörd på SM med två guld, ett till Alex som vann damklassen relativt enkelt och ett till Oliver som vann juniorklassen om möjligt ännu enklare. Ett silver i till mig och siven i k2, två brons, ett till Siven i k1 och ett till den andra malmö-k2an.
Nu blir det en lugn vecka innan jag drar igång med vinterträningen. Jag har ju ingen större anledning att vara i bra form till höstregattan så det är lika bra att sparka igång direkt:)
måndag 18 augusti 2008
Marathon-SM närmar sig
Nu är det mindre än en vecka kvar till Marathon-SM drar igång och jag är inte övertygad om att formen är där den borde vara.
Veckan efter Dalsland var nog den tyngsta någonsin, ingenting stämde, hade ingen motivation, tekniken kändes skit och kroppen svara inte. Men jag försökte hålla humöret uppe och gjorde så gott jag kunde på träningarna. På fredagen vände det, det var i ett k2 pass med Siven som blev det första "goa" passet. Vi körde först ett varv med lite längre naturliga intervaller som gick ganska bra men jag kände mig lite stel. Trotts det så bestämde vi oss för att ösa på på en långsida i kanalen (ca 15oom). Det gick väldigt bra och känslan stämde och när den gör det, då kan vi trycka på riktigt bra. Tiden blev 5 min och 41 sek. Bara 20 sekunder ifrån Sivens och Lemels rekord på gamla dar, då Siven var i mycket bättre form För hoppningsvis så kan vi hålla denna känslan fram tills söndag då K2 loppet avgörs.
Sen dess har träningen fungerat ganska bra, jag har kunnat ösa på hyfsat på de flesta passen. Idag blev det två högintensiva pass, ett i k1 på förmiddagen, 5x3min fullt ös och 6x4min i samma fart i k2 på kvällen. Nu är ju varken jag eller Siven kända för att vara särskilt snabba men vi kan nog hålla vår fart ganska länge, så är känslan iaf...
Nu har ju även Markus kört sitt första lopp i Peking och det gick lite som väntat, han tog sig till semi. Han sa att han var lite loj i inledningen av loppet och att han tappa lite väl mycket där. Men alla vet ju att när han är på startlinjen i en final, då finns det inga hämningar, utan det är bara fullt ös... och med hans vinnarskalle så bör det räcka riktigt långt. Kul också att min gamla förbundskapten från junior-tiden Conny Edholm sitter som expertkommentator på Eurosport.
Annars har det varit en tung dag för de svenska kämparna på OS, förutom för Wissman som tog sig vidare till semi på 400m. Susanna Kallur som såg grymt taggad ut inför sin semi på 100m häck, blev överladdad och fick en kanonstart men missade därmed tajmingen till den första häcken och istället för att springa över den så fastnar hon på den och ramlar genom den och därmed så var drömmen om ett os-guld borta... för den här gången. Jag hoppas och tror att hon kommer komma tillbaka frisk och skadefri och sätta hela världseliten på plats. Tufft var det också för Mustaffa Muhammed som hade den oerhört svåra uppgiften att splittra den Kenyanska trippeln. Han gjorde ett gott försök när det var ungefär tre varv kvar av det 3000m långa loppet men på sista varvet så tog krafterna slut och han slutade på en 10e plats. Men trotts det så blev det ingen Kenyansk trippel. I vägen stod en lång, relativt stor fransman som lyckades spurta till sig silvert.
Nu är som sagt siktet inställt på marathon-SM där jag är lite orolig för hur det kommer gå i k1an men jag längtar till k2 loppet där vi förhoppningsvis ska kunna blanda oss i medaljstriden.
Veckan efter Dalsland var nog den tyngsta någonsin, ingenting stämde, hade ingen motivation, tekniken kändes skit och kroppen svara inte. Men jag försökte hålla humöret uppe och gjorde så gott jag kunde på träningarna. På fredagen vände det, det var i ett k2 pass med Siven som blev det första "goa" passet. Vi körde först ett varv med lite längre naturliga intervaller som gick ganska bra men jag kände mig lite stel. Trotts det så bestämde vi oss för att ösa på på en långsida i kanalen (ca 15oom). Det gick väldigt bra och känslan stämde och när den gör det, då kan vi trycka på riktigt bra. Tiden blev 5 min och 41 sek. Bara 20 sekunder ifrån Sivens och Lemels rekord på gamla dar, då Siven var i mycket bättre form För hoppningsvis så kan vi hålla denna känslan fram tills söndag då K2 loppet avgörs.
Sen dess har träningen fungerat ganska bra, jag har kunnat ösa på hyfsat på de flesta passen. Idag blev det två högintensiva pass, ett i k1 på förmiddagen, 5x3min fullt ös och 6x4min i samma fart i k2 på kvällen. Nu är ju varken jag eller Siven kända för att vara särskilt snabba men vi kan nog hålla vår fart ganska länge, så är känslan iaf...
Nu har ju även Markus kört sitt första lopp i Peking och det gick lite som väntat, han tog sig till semi. Han sa att han var lite loj i inledningen av loppet och att han tappa lite väl mycket där. Men alla vet ju att när han är på startlinjen i en final, då finns det inga hämningar, utan det är bara fullt ös... och med hans vinnarskalle så bör det räcka riktigt långt. Kul också att min gamla förbundskapten från junior-tiden Conny Edholm sitter som expertkommentator på Eurosport.
Annars har det varit en tung dag för de svenska kämparna på OS, förutom för Wissman som tog sig vidare till semi på 400m. Susanna Kallur som såg grymt taggad ut inför sin semi på 100m häck, blev överladdad och fick en kanonstart men missade därmed tajmingen till den första häcken och istället för att springa över den så fastnar hon på den och ramlar genom den och därmed så var drömmen om ett os-guld borta... för den här gången. Jag hoppas och tror att hon kommer komma tillbaka frisk och skadefri och sätta hela världseliten på plats. Tufft var det också för Mustaffa Muhammed som hade den oerhört svåra uppgiften att splittra den Kenyanska trippeln. Han gjorde ett gott försök när det var ungefär tre varv kvar av det 3000m långa loppet men på sista varvet så tog krafterna slut och han slutade på en 10e plats. Men trotts det så blev det ingen Kenyansk trippel. I vägen stod en lång, relativt stor fransman som lyckades spurta till sig silvert.
Nu är som sagt siktet inställt på marathon-SM där jag är lite orolig för hur det kommer gå i k1an men jag längtar till k2 loppet där vi förhoppningsvis ska kunna blanda oss i medaljstriden.
söndag 10 augusti 2008
DKM+
Då var årets upplaga av Dalslands Kanotmarathon+ avklarat. Man kan väl säga att det inte riktigt gick som jag hade tänkt mig...
Det kändes bra på morgonen när jag vaknade, ingen vind alls och precis lagom varmt. Men när jag satte mig i kanoten kände jag mig lite tung och stel. Jag hade satt som mål att minst hänga med till det andra lyftet som var efter ca 20km. Starten gick bra och inte helt oväntat så var det Joakim Nielsen som tog starten. Det blev en ganska stor klunga på ca 7-8 pers. in till första lyftet var denna klungan fortfarande lika stor så det blev lite trångt men jag lyckades hitta en bra plats och tillsammans med Siven, tysken Steffen Burkhardt, Björn Granstedt och Nicolace Place från Frankrike kom vi loss i det första lyftet som här ca 390 med en grym mördarbacke sista 100. Hur som helst så kom vi loss och bildade förstaklungan. ungefär halvvägs in på andra sjön, ca 12km in i lopppet kommer den andra fransmannen ikapp och så var vi 6st. "Gött", tänkte jag, "om jag håller det här får jag prispengar". och fram till det andra lyftet var det ganska lungt och fint. Men ca 150m innan lyftet så rycker Björn och kommer in först till lyftet och springer på bra och får därmed första spurtpriset värt 1000kr.
Ut ur lyftet så har jag tappat Siven, Steffen och Björn, men jag och fransmännen börjar jaga frenetiskt. Detta märker dem där framme och börjar skruva upp tempot. Men efter ett bra tags jagande så kommer jag och Nicolace ikapp. Den andra fransmannen kunde inte hänga med, så nu var vi bara 5. Nu var jag grymt trött och låg en del på våg innan jag kunde gå upp och dra igen. In mot tredje lyftet kör man in i en liten kanal och det blev lite trångt på sina ställen. In i tredje lyftet kommer jag sist in och kommer inte upp riktigt, som tur var så var Nicolace tvungen till att tömm sin båt eftersom hans pump hade gett upp. En bit in ser jag att Björn har stannat för att skruva om sin sits eftersom han satt dåligt och fick därmed grymt ont i häcken.
Siven och Steffen bröt sig loss men jag och Nicolace tog ännu en gång upp jakten, men efter ca 2000m jagande kom vi inte närmare. Så vi bestämde oss för att hålla koll bakåt så inte Björn kom ikapp. Nu kom tankarna "fan, fyra, de här går ju jävligt bra". Med ca 7km kvar började Nicolace se trött ut och drog inte så hårt som jag hade räknat med. Så när jag gick upp och drog så drog jag så hårt jag kunde för att se om jag skulle ha en chans i en spurt. Det såg mörkt ut... men när det var ca 1500m kvar så kom det lite motorbåtsvågor så jag försökte surfa med på en sån för att ställa till det för Nicolace och döm av min förvåning när jag kom loss och kunde köra själv sista biten in i mål. "JAAAAAAAAAA!!!! 3a!!" Lika oväntad som min tredjeplats var nog vinnaren, Siven som lyckades hålla Steffen på rätt sida om sig och vann det 55km långa loppet.
En bra dag för Malmö och Zedtech som kom 1a, trea och 8a. 8e platsen togs av brorsan som visade järnvilja när han paddlade sista milen helt själv. En annan Zedtech paddlare från Malmö som oxå körde bra var Alex som vann damklassen med förkrossande 12 min. En annan Malmö paddlare, dock utan Zedtech, som oxå körde bra var sprintfantomen Jocke Nielsen som trots otroliga smärtor tog sig in på en 10e plats.
Så nu sitter jag är med otroliga smärtor i händer och fötter och framför allt i häcken. Men med 5000kr i prispengar som plåster på såren:P
Nästa blir marathon sm som kommer kännas som rena sprintloppet efter det här:P
Det kändes bra på morgonen när jag vaknade, ingen vind alls och precis lagom varmt. Men när jag satte mig i kanoten kände jag mig lite tung och stel. Jag hade satt som mål att minst hänga med till det andra lyftet som var efter ca 20km. Starten gick bra och inte helt oväntat så var det Joakim Nielsen som tog starten. Det blev en ganska stor klunga på ca 7-8 pers. in till första lyftet var denna klungan fortfarande lika stor så det blev lite trångt men jag lyckades hitta en bra plats och tillsammans med Siven, tysken Steffen Burkhardt, Björn Granstedt och Nicolace Place från Frankrike kom vi loss i det första lyftet som här ca 390 med en grym mördarbacke sista 100. Hur som helst så kom vi loss och bildade förstaklungan. ungefär halvvägs in på andra sjön, ca 12km in i lopppet kommer den andra fransmannen ikapp och så var vi 6st. "Gött", tänkte jag, "om jag håller det här får jag prispengar". och fram till det andra lyftet var det ganska lungt och fint. Men ca 150m innan lyftet så rycker Björn och kommer in först till lyftet och springer på bra och får därmed första spurtpriset värt 1000kr.
Ut ur lyftet så har jag tappat Siven, Steffen och Björn, men jag och fransmännen börjar jaga frenetiskt. Detta märker dem där framme och börjar skruva upp tempot. Men efter ett bra tags jagande så kommer jag och Nicolace ikapp. Den andra fransmannen kunde inte hänga med, så nu var vi bara 5. Nu var jag grymt trött och låg en del på våg innan jag kunde gå upp och dra igen. In mot tredje lyftet kör man in i en liten kanal och det blev lite trångt på sina ställen. In i tredje lyftet kommer jag sist in och kommer inte upp riktigt, som tur var så var Nicolace tvungen till att tömm sin båt eftersom hans pump hade gett upp. En bit in ser jag att Björn har stannat för att skruva om sin sits eftersom han satt dåligt och fick därmed grymt ont i häcken.
Siven och Steffen bröt sig loss men jag och Nicolace tog ännu en gång upp jakten, men efter ca 2000m jagande kom vi inte närmare. Så vi bestämde oss för att hålla koll bakåt så inte Björn kom ikapp. Nu kom tankarna "fan, fyra, de här går ju jävligt bra". Med ca 7km kvar började Nicolace se trött ut och drog inte så hårt som jag hade räknat med. Så när jag gick upp och drog så drog jag så hårt jag kunde för att se om jag skulle ha en chans i en spurt. Det såg mörkt ut... men när det var ca 1500m kvar så kom det lite motorbåtsvågor så jag försökte surfa med på en sån för att ställa till det för Nicolace och döm av min förvåning när jag kom loss och kunde köra själv sista biten in i mål. "JAAAAAAAAAA!!!! 3a!!" Lika oväntad som min tredjeplats var nog vinnaren, Siven som lyckades hålla Steffen på rätt sida om sig och vann det 55km långa loppet.
En bra dag för Malmö och Zedtech som kom 1a, trea och 8a. 8e platsen togs av brorsan som visade järnvilja när han paddlade sista milen helt själv. En annan Zedtech paddlare från Malmö som oxå körde bra var Alex som vann damklassen med förkrossande 12 min. En annan Malmö paddlare, dock utan Zedtech, som oxå körde bra var sprintfantomen Jocke Nielsen som trots otroliga smärtor tog sig in på en 10e plats.
Så nu sitter jag är med otroliga smärtor i händer och fötter och framför allt i häcken. Men med 5000kr i prispengar som plåster på såren:P
Nästa blir marathon sm som kommer kännas som rena sprintloppet efter det här:P
fredag 1 augusti 2008
långt igen
I dagarna var det dags för långpass nr 2 inom en vecka och det gick oxå ganska bra. Denna gången bestod klungan av mig, siven, mange och lemel som stannar här tills på Denna veckan har varit den bästa träningsveckan på ett bra tag, så de känns fint inför dalsland och maraton-sm.
Idag så var det Beach Volleyboll turnering på stortorget i Malmö. Det var kul att kolla på och relativt bra stämning. Imorgon börjar finalmatcherna så jag kanske tar en titt då oxå.
Håller just nu på att se filmen The Prestige. Och måste säga att det är en klart underhållande film.
Nu är det inte långt kvar till Dalsland så
Idag så var det Beach Volleyboll turnering på stortorget i Malmö. Det var kul att kolla på och relativt bra stämning. Imorgon börjar finalmatcherna så jag kanske tar en titt då oxå.
Håller just nu på att se filmen The Prestige. Och måste säga att det är en klart underhållande film.
Nu är det inte långt kvar till Dalsland så
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
