Nu är det mindre än en vecka kvar till tävlngspremiären i Danmark. Tyvärr så har jag varit lite sjuk dem senaste dagarna, men nu känns det som om det har släppt igen. Så idag drog jag och siven igång träningen på riktigt, synd bara att ingen annan var där. Kl.9 begav vi oss ut på vattnet denna kalla aprilmorgon. 10x2 min fullt ös stod på schemat. Eftersom jag precis blivit frisk fick jag slita ganska hårt och Siven visade återigen att han kan paddla bra trots att han inte har tränat så mycket den sista tiden. Efter 8 st så var jag helt slut i kroppen och ankaret hade åkt i för länge sedan. Så vi bestämde oss för att återgå till vanlig tröskel på dem sista två vilket ingen av oss hade någon större invändning mot.
Idag var det även städdag på klubben och återigen blev man besviken på hur få som brydde sig om klubben, men vi som var där gjorde ett godkänt jobb och nu ser klubben mer än anständig ut igen...
Efter det så gick jag bort till Swedbank arena (Malmö FFs nya hemma-arena) för att se säsongens första skånederby. Tyvärr blev det bara 1-1 i en ganske händelselös match där det fanns två höjdpunkter, den första stavas Daniel Larsson som gjorde sitt första mål i MFF-tröjan och den andra var när MFF-publiken buar ut fjärdedomaren. Detta endast för att han kommer från Helsingborg.
MFF-suportrar, lokalpatrioter...? Nädå...
Nu ska jag försöka komma i skaplig form till första tävlingen så man inte gör bort sig helt... men jag garanterar inget...
söndag 19 april 2009
fredag 10 april 2009
Sammanfattning
På grund av tidernas sämsta internetuppkoppling så har jag inte kunnat uppdatera så mycket som jag har velat under den senaste tiden i Australien. Men nu är jag iaf hemma och är väldigt glad över det för övrigt.
Hur var resan då? Jo, den var ganska bra, vi började med några dagar i Singapore där vi hade en del oflyt med att våra väskor inte kom så man fick gå runt i halvsunkiga reskläder när det var va 25C och ganska fuktigt i luften. Det kan jag rekomendera att undvika om ni får chansen att välja... Dagen efter satte vi klockan ganska tidigt för att käka frukost och sedab dra ut och köpa lite nya billiga kläder i väntan på att väskorna skulle komma. Men pga. av jet-lagen så försov vi oss och missade frokusten. stabilt... så hungrig och på dåligt humör begav vi oss ut för att hitta lite kläder och köpa lite frokust. Det gick bra, vi hittade billiga kläder och några mackor på 7-11. Det ska betonas att vi INTE köpte kläderna på 7-11...
Så, på med dem nya kläderna och ut och kolla stan. Vi gick ner till hamnen som låg ungefär en timmes promenad från hotellet så vi fick se mycket. Väl i hamnen började det regna så smått, så vi bestämde oss för att börja knalla tillbaka. Med lite mer bestämda steg så började vi gå för att försöka undvika det värsta regnet. Detta misslyckades kapitalt och vi hamnade mitt i ett skyfall. Så våra nya kläder blev dyngsura och humöret sjönk igen. Det ska tilläggas att vi kapade 20 minuter på den timmen som det tog att ta oss dit på vägen tillbaka. Tyckte jag var bra jobbat...
Så på kvällen fick man dra på sig dem sunkiga reskläderna igen och bege sig ut för en bit mat.
Senare på kvällen anlände väskorna till hotellet och glädjen var maximal.
Efter Singapore begav vi oss till Melbourne för att turista lite och ladda baterierna lite extra innan träningslägret skulle dra igång. I Melbourne bodde vi hemma hos Simon, som jag körde JVM mot 2006, och hans familj.
Tiden i Melbourne var väldigt skön, man fick lite tid på sig att vänja sig vid tidsomställningen inna man drog på träningsläger och vi fick även lära oss att surfa en bit utanför Melbourne, så nu var vi redo att ta oss an Surfers Paradise...
I Surfers så mötte vi upp med Jacke Holst som hade varit i Australien sen början av Januari. Så vid det här laget hade han stenkoll på omgivningen. Vi fick tag i ett par båtar och träningslägret kunde börja. Men eftersom jag var sjuk veckan innan vi åkte och hade inte tränat på 2 veckor så tog jag det ganska lugnt den första veckan och körde en del längre distanspass. Under tiden körde Jacke med OS-guld medaljören från peking på 500m Ken Wallece och hans träningsgrupp som laddade för deras nationella mästerksap som skulle gå i Perth ungefär en vecka senare.
För att inte bli helt insnöade på att bara träna så köpte vi en surfbräda för att slipa på våra nyinlärda kunskaper. Det var grymt kul och man lärde sig snabbt hur det känns att bli tvättad i en tvättmaskin, menmen, skam den som ger sig...
Efter första veckan med en del grundträning började vi köra mer och mer hårda trösklar och en del loppträning. I början kändes det såklart inget vidare men efter en vecka kom formen smygande. Detta gjorde att vi öste på ordentligt med paddling och plusade på med gym och löpning. Under en tvåveckors period så snittade vi 17 pass/vecka. Detta satte sina spår men man kände också att det gav resultat, vilket var det viktigaste. Sista veckan blev lite lugnare med bara 14 pass, men det räckte, vi var ju tvugna att packa och sånt också:P...
Förutom att träna som galningar så har vi även kört jet-ski och hoppat Bungee-jump(stavning?). Bangee-jumbet var Guldkustens största och mätte upp till 40m från en kran mitt i stan. Det var en grym känsla att stå så högt upp i luften och känna att det ända som kan rädda en nu är den här gummisnudden man har runt fötterna... Men ja ner kom man och som sagt vilken känsla. Man tror att det bara är ett hopp rakt ner sen är man klar, men nädå man ska gunga upp och ner så man ser ut som jojo. Mot slutet så kändes det ganska tjockt i huvudet men kroppen var helt i extas. Man skakade och såg lite suddigt men som sagt vilken känsla...
Australien i sig är helt underbart. Dem har, för det mesta, väldigt fint väder, det är inte svindyrt och alla är genuint trevliga. Även om man gav sig upp kvart i fem varje morgon för att ta sig till träningen så mötte man alltid folk som var ute och gick en morgonpromenad och det var aldrig en sur min utan man hälsade på främmande människor, snackade lite om vädret sen begav man sig vidare. Om man hade gjort det här hemma kl halv 6 på morgonen så kan man räkna med att inte bli lika trevligt bemött.
Och sist men inte minst så var vi i Hong Kong i tre dagar innan vi begav oss hemmåt. Hong Kong är den absolut största stan jag har sett. Allting är bara skyskrapor. Den ena byggnaden större än den andra. Men om man ser till folket så trivdes jag bättre i Australien, här var folket mer skentrevliga och allting var bara buisness. Man kunde i stort sett inte få hjälp såvida man inte köpte något av dem och jag fick känslan av att dem alltid var ute efter att lura en. Det kan vara den paranoida svensken i mig som talar men jag hade svårt för att lite på dem till 100%. Men som stad var Hong Kong klockrent...
PS. jag får känslan av att min och Dannys långloppscup kommer bli hårdare än någonsin i år. Det känns iaf som han går in ganska hårt för det... http://danny.hallmen.se enjoy...;)
Hur var resan då? Jo, den var ganska bra, vi började med några dagar i Singapore där vi hade en del oflyt med att våra väskor inte kom så man fick gå runt i halvsunkiga reskläder när det var va 25C och ganska fuktigt i luften. Det kan jag rekomendera att undvika om ni får chansen att välja... Dagen efter satte vi klockan ganska tidigt för att käka frukost och sedab dra ut och köpa lite nya billiga kläder i väntan på att väskorna skulle komma. Men pga. av jet-lagen så försov vi oss och missade frokusten. stabilt... så hungrig och på dåligt humör begav vi oss ut för att hitta lite kläder och köpa lite frokust. Det gick bra, vi hittade billiga kläder och några mackor på 7-11. Det ska betonas att vi INTE köpte kläderna på 7-11...
Så, på med dem nya kläderna och ut och kolla stan. Vi gick ner till hamnen som låg ungefär en timmes promenad från hotellet så vi fick se mycket. Väl i hamnen började det regna så smått, så vi bestämde oss för att börja knalla tillbaka. Med lite mer bestämda steg så började vi gå för att försöka undvika det värsta regnet. Detta misslyckades kapitalt och vi hamnade mitt i ett skyfall. Så våra nya kläder blev dyngsura och humöret sjönk igen. Det ska tilläggas att vi kapade 20 minuter på den timmen som det tog att ta oss dit på vägen tillbaka. Tyckte jag var bra jobbat...
Så på kvällen fick man dra på sig dem sunkiga reskläderna igen och bege sig ut för en bit mat.
Senare på kvällen anlände väskorna till hotellet och glädjen var maximal.
Efter Singapore begav vi oss till Melbourne för att turista lite och ladda baterierna lite extra innan träningslägret skulle dra igång. I Melbourne bodde vi hemma hos Simon, som jag körde JVM mot 2006, och hans familj.
Tiden i Melbourne var väldigt skön, man fick lite tid på sig att vänja sig vid tidsomställningen inna man drog på träningsläger och vi fick även lära oss att surfa en bit utanför Melbourne, så nu var vi redo att ta oss an Surfers Paradise...
I Surfers så mötte vi upp med Jacke Holst som hade varit i Australien sen början av Januari. Så vid det här laget hade han stenkoll på omgivningen. Vi fick tag i ett par båtar och träningslägret kunde börja. Men eftersom jag var sjuk veckan innan vi åkte och hade inte tränat på 2 veckor så tog jag det ganska lugnt den första veckan och körde en del längre distanspass. Under tiden körde Jacke med OS-guld medaljören från peking på 500m Ken Wallece och hans träningsgrupp som laddade för deras nationella mästerksap som skulle gå i Perth ungefär en vecka senare.
För att inte bli helt insnöade på att bara träna så köpte vi en surfbräda för att slipa på våra nyinlärda kunskaper. Det var grymt kul och man lärde sig snabbt hur det känns att bli tvättad i en tvättmaskin, menmen, skam den som ger sig...
Efter första veckan med en del grundträning började vi köra mer och mer hårda trösklar och en del loppträning. I början kändes det såklart inget vidare men efter en vecka kom formen smygande. Detta gjorde att vi öste på ordentligt med paddling och plusade på med gym och löpning. Under en tvåveckors period så snittade vi 17 pass/vecka. Detta satte sina spår men man kände också att det gav resultat, vilket var det viktigaste. Sista veckan blev lite lugnare med bara 14 pass, men det räckte, vi var ju tvugna att packa och sånt också:P...
Förutom att träna som galningar så har vi även kört jet-ski och hoppat Bungee-jump(stavning?). Bangee-jumbet var Guldkustens största och mätte upp till 40m från en kran mitt i stan. Det var en grym känsla att stå så högt upp i luften och känna att det ända som kan rädda en nu är den här gummisnudden man har runt fötterna... Men ja ner kom man och som sagt vilken känsla. Man tror att det bara är ett hopp rakt ner sen är man klar, men nädå man ska gunga upp och ner så man ser ut som jojo. Mot slutet så kändes det ganska tjockt i huvudet men kroppen var helt i extas. Man skakade och såg lite suddigt men som sagt vilken känsla...
Australien i sig är helt underbart. Dem har, för det mesta, väldigt fint väder, det är inte svindyrt och alla är genuint trevliga. Även om man gav sig upp kvart i fem varje morgon för att ta sig till träningen så mötte man alltid folk som var ute och gick en morgonpromenad och det var aldrig en sur min utan man hälsade på främmande människor, snackade lite om vädret sen begav man sig vidare. Om man hade gjort det här hemma kl halv 6 på morgonen så kan man räkna med att inte bli lika trevligt bemött.
Och sist men inte minst så var vi i Hong Kong i tre dagar innan vi begav oss hemmåt. Hong Kong är den absolut största stan jag har sett. Allting är bara skyskrapor. Den ena byggnaden större än den andra. Men om man ser till folket så trivdes jag bättre i Australien, här var folket mer skentrevliga och allting var bara buisness. Man kunde i stort sett inte få hjälp såvida man inte köpte något av dem och jag fick känslan av att dem alltid var ute efter att lura en. Det kan vara den paranoida svensken i mig som talar men jag hade svårt för att lite på dem till 100%. Men som stad var Hong Kong klockrent...
PS. jag får känslan av att min och Dannys långloppscup kommer bli hårdare än någonsin i år. Det känns iaf som han går in ganska hårt för det... http://danny.hallmen.se enjoy...;)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
