Marathon-SM närmar sig

Nu är det mindre än en vecka kvar till Marathon-SM drar igång och jag är inte övertygad om att formen är där den borde vara.
Veckan efter Dalsland var nog den tyngsta någonsin, ingenting stämde, hade ingen motivation, tekniken kändes skit och kroppen svara inte. Men jag försökte hålla humöret uppe och gjorde så gott jag kunde på träningarna. På fredagen vände det, det var i ett k2 pass med Siven som blev det första "goa" passet. Vi körde först ett varv med lite längre naturliga intervaller som gick ganska bra men jag kände mig lite stel. Trotts det så bestämde vi oss för att ösa på på en långsida i kanalen (ca 15oom). Det gick väldigt bra och känslan stämde och när den gör det, då kan vi trycka på riktigt bra. Tiden blev 5 min och 41 sek. Bara 20 sekunder ifrån Sivens och Lemels rekord på gamla dar, då Siven var i mycket bättre form För hoppningsvis så kan vi hålla denna känslan fram tills söndag då K2 loppet avgörs.
Sen dess har träningen fungerat ganska bra, jag har kunnat ösa på hyfsat på de flesta passen. Idag blev det två högintensiva pass, ett i k1 på förmiddagen, 5x3min fullt ös och 6x4min i samma fart i k2 på kvällen. Nu är ju varken jag eller Siven kända för att vara särskilt snabba men vi kan nog hålla vår fart ganska länge, så är känslan iaf...

Nu har ju även Markus kört sitt första lopp i Peking och det gick lite som väntat, han tog sig till semi. Han sa att han var lite loj i inledningen av loppet och att han tappa lite väl mycket där. Men alla vet ju att när han är på startlinjen i en final, då finns det inga hämningar, utan det är bara fullt ös... och med hans vinnarskalle så bör det räcka riktigt långt. Kul också att min gamla förbundskapten från junior-tiden Conny Edholm sitter som expertkommentator på Eurosport.

Annars har det varit en tung dag för de svenska kämparna på OS, förutom för Wissman som tog sig vidare till semi på 400m. Susanna Kallur som såg grymt taggad ut inför sin semi på 100m häck, blev överladdad och fick en kanonstart men missade därmed tajmingen till den första häcken och istället för att springa över den så fastnar hon på den och ramlar genom den och därmed så var drömmen om ett os-guld borta... för den här gången. Jag hoppas och tror att hon kommer komma tillbaka frisk och skadefri och sätta hela världseliten på plats. Tufft var det också för Mustaffa Muhammed som hade den oerhört svåra uppgiften att splittra den Kenyanska trippeln. Han gjorde ett gott försök när det var ungefär tre varv kvar av det 3000m långa loppet men på sista varvet så tog krafterna slut och han slutade på en 10e plats. Men trotts det så blev det ingen Kenyansk trippel. I vägen stod en lång, relativt stor fransman som lyckades spurta till sig silvert.

Nu är som sagt siktet inställt på marathon-SM där jag är lite orolig för hur det kommer gå i k1an men jag längtar till k2 loppet där vi förhoppningsvis ska kunna blanda oss i medaljstriden.