igång igen efter sjukdom

I onsdags fick jag en liten förkylning, men jag klarade av den ganska bra och kände mig tillräckligt bra för att kunna köra ett lagom hårt pass i gymmet på torsdagen. Kändes skönt att kunna döda förkylningen så snabbt:) Idag blev det ett gympass på morgonen. Ville egentligen paddla men man får ju passa på att gymma när Jocke e här nere, så det blir paddling ikväll istället:) Nu är det mindre än en månad tills vi åker till Australien. Det ska bli jäkligt kul att komma iväg, förhoppnigsvis blir det bra träning också:P får se upp för värmen bara, men det ska nog lösa sig:P

Tung träningshelg

Denna helgen var den värsta på länge, om man ser det ur en ren träningssynpunkt. Det började igår... kände mig ganska taggad på morgonen så jag tänkte:"hmm, om man skulle springa till träningen idag" sagt och gjort, snörade på mig löparskorna och begav mig ut på den drygt 6,5km långa sträckan som jag har till träningen. Efter ca 1 km kändes det inte alls bra... var segare än väntat och hade inte huvet med mig. Till råga på detta så började också magen säga ifrån lite grann. Men man är ju inte den som lägger av bara för att kroppen säger ifrån...:P så jag bet ihop och sprang på ganska bra mot slutet då kroppen började vakna och även huvet. Sen var det tänkt att jag skulle gymma med Oliver men då han var sent ute så gav jag mig ut och paddlade med Siven istället. Nu var kroppen lite mer vaken men huvet hade fortfarande inte kopplat vad jag höll på med. Men det blev iaf ett helt ok paddelpass i det dystra januarivädret. När vi sedan kom in så var det en del folk i gymmet så det var lika bra att göra dem sällskap. Det blev ett explosivt pass då jag inte gymmat alltför mycket sen jag kom hem från norge runt jul så tyckte jag att det var bättra att köra det. Detta svarade kroppen på iaf. Så det blev tre pass på förmiddagen... kändes riktigt bra efteråt. På kvällen var klubben uthyrd så den var off-limits, så det blev vila på kvällen. Men jag var ändå nöjd med att skrapat ihop tre pass den dagen. Eller ja gympasset blev inte riktigt klart... så jag borde säga 2,5 pass, men det känns bättre att avrunda uppåt;)

Idag stod det paddling på schemat och det blev ett bra pass med Siven och brorsan. Ibland fick vi stanna för att bryta lite is för att komma fram. Här fick Siven offra sin båt men med tanke på att han har lättast för att laga dem så tyckte iaf jag och mange att det var rättvist (är inte säker på att Siven tyckte det samma, menmen...) Efter passet stack vi hem för att få i oss lite mat och efter det var jag helt däckad i två timmar.
Efter att ha sett en bit på skidskyttet så hitta man precis tillräckligt med motivation för att dra sig ner till gymmet och lasta på tungt på de stora muskelgrupperna. Passet blev helt klart godkänt och jag hade t.o.m. ökat lite sen jag körde tungt senast i Norge... konstigt nog... gött var det iaf!:)

laddar för 2009

Nu börjar motivationen för paddlingssäsongen 2009 byggas upp mer och mer. Detta gör det såklart roligare att träna och ösa på ordentligt. Nu hoppas jag kunna öka min grundkapacitet så jag kan hänga med i första klungor och kanske ställa till det för dem mer etablerade grabbarna. Jag hoppas oxå kunna höja mig ett snäpp på dem lite kortare distanserna, som 1000 men 500. Kanske t.o.m. blir nåt 200 lopp...

På marathontävlingarna vill jag kunna hantera rycken på ett bättre sätt istället för att slita livet ur mig så fort det går lite fortare under loppen. Om man ser på Dalsland så kunde jag hänga med bra tills det blev några ryck där jag fick jobba lite hårdare än de andra i klungan. Men det löste ju sig till slut... En annnan grej som jag måste jobba på är lyften där jag har varit alldeles för osäker och långsam för att kunna hänga med. På världscupen i tysklande gjorde jag de första tre lyften ofantligt dåligt där jag var osäker och ville inte klanta till det. Detta resulterade i att jag kom ut sist i varje isätt men lyckades ändå jaga ikapp. De sista tre lyften däremot gick bättre och bättre där jag var mycket mer agressiv, kom t.o.m. ut först i klungan i det sista lyftet. Så säkrare och distinktare lyft är nästan ett måste om jag ska kunna hänga med.

Nu vet jag vad som måste göras, nu gäller det bara att agera därefter...

Så då har man varit hemma en vecka. Träningen har fungerat bra överlag, trotts en ganska bitande kyla några dagar.
Det började med ett löppass som slutade efter ungefär en mil. Kände mig i ganska bra form efter skidorna så löpningen fungerade bra och kunde ligga på ganska bra. Men dagen efter kände jag att jag kanske blev lite för exalterad då jag fick rulla ur sängen, menmen det var iaf skönt att känna att man gjort ett bra pass.
Det har även blivit några bra gympass och paddelmaskinspass.

Igår kväll körde jag och Oliver ett riktigt killer-pass i gymmet med lite cirkelträninig, med riktigt tunga övningar i form av roddmaskin, paddelmasskin, helga och chins. Det tog inte lång tid innan man kände att lunchen var på väg upp. Men det var bara till at trycka ner den och köra de sista varven.

Idag blev det paddling på vattnet. Det blev inte jättelångt men det var inte målet heller eftersom isflaken ligger ganska tätt på kanalen. Det var iaf skönt att vara ute på vattnet igen... Nu längtar jag verkligen till australien där det ska paddlas som aldrig förr!

Hemma för ovanlighetens skull...

Äntligen har man kommit hem för att stanna en lite längre tid. Eftersom jag totalt har varit hemma lite mer än en vecka sen mitten på november så känns det skönt att kunna släppa allt vad julrush, julhandel och träningsläger heter... Nu blir det bara vanlig träning:P

Mange var iaf omåttligt taggad inför lägret, här på tåget mot Hässleholm där vi senare skulle byta till buss som tog oss till Orsa

Skidlägret i Orsa var överlag lyckat, framförallt eftersom vi hade chansen att åka lite skidor i norge innan vi stack dit så man var inte som Bambi mer än dem första två passen, sen fick man lite kontroll på utrustningen. Det kändes lite annorlunda framförallt eftersom jag skejtade hela lägret. Detta var av två stora anledningar, det går oftast fortare vilket gör att det är roligare Och för att man är lite lat... dvs. att förbereda skidorna innan med valla och dyligt och inte ens då vara säker på om man ska ha fäste eller inte... Då är det skönare att skejta och köra på stenmarks mott: "d ä bar´ å åk" Efter de första dagarna så fick man som sagt lite mer ordning på grejorna och tekniken satt bättre och bättre. Då körde man mer på Sixten Jernbergs motto: "Man får bara mjölksyra en gång, så det är lika bra att ta det direkt." Det kom att straffa sig mot slutet av lägret när benen blev mer och mer stumma, snabbare och snabbare. Men det var bara att bita ihop...

Ute på en kvällstur... fint:)