Långt och bra

Idag har varit en ganska tung dag. Det började kl 9 imorse när vi skulle köra långpass. Vi var en liten men tapper skara på 4 pers: jag, siven, mange och alex. Passet var 2 timmar långt och i början kände jag mig grymt trött och hade lite ont i musklerna. Men efter 10 minuter så kom kroppen igång och jag kunde gå upp och dra lite mer men dem som var mest offensiv var som vanligt Siven. Man fick verkligen kämpa om man skulle upp och dra men upp kom jag några gånger och tyckte att jag höll ett hyfsat tempo. Det blev en tur ut i hamnen där det gick en del vågor från både havet och färjor. Det var bra träning inför Dalsland där det kan bli lite obehagligt med vågor, speciellt när man är trött. Det gick bra iaf och jag började komma igång mer och mer.

Efter första timmen så kände jag mig ganska trött men det lyckades jag hålla ihopa paddlingen ganska bra. Efter ca 1timme och 20 minuter fick alex ge upp pga av lite ryggproblem. Då skruvades tempot upp lite och jag kände att jag var relativt pigg och kunde köra ganska offensivt där jag kunde dra hårt en stund och sedan gå ner på våg en kort stund och sedan gå upp igen. I slutet på den näst sista intervallen bestämde jag mig för att se hur trötta dem andra var, så jag skruvade upp tempot igen och dem två magnusarna fick visa vad dem gick för. Efter denna intervallen var jag nästan helt stum men med bara 20 min kvar av passet så taggade jag till och började den sista intervallen med att dra. Det blev bara en kort stund sen gick Siven upp men med mycket mindre beslutsamhet än vad han visat innan. Då bestämde jag mig för att varje gång jag drar, så drar jag hårt. Med ca 11 min kvar så gick mange upp och drog i ett ganska bra tempo, en minut senare så tryckte Siven sig upp i täten men med 8 min kvar så gör jag ett försök att komma loss. Det lyckades, Jag blev själv grymt förvånad över hur fräsch jag kände mig. Mange var den som var närmast att hänga kvar men fick ge sig även han. (Var nog första gången i världshistorien jag fick av siven från vågen;D). De sista 5 min tog aldrig slut, klockan stod helt stilla och jag var helt stum i hela kroppen, men malde mig igenom och till sist så tog passet slut. Det känns som om jag har uthålligheten för att klara av Dalsland, frågan är bara hur bra det kommer gå...

Efter passet så hjälpte vi Siven att måla det sista på hans hus så det är i stort sett klart, bara ett staket kvar men de får dem fixa själva:P.

På kvällen fick jag ta hand om kanotskolan så det blev lite återhämntning iaf.

Nu väntar förhoppningsvis en god natts sömn...
//Björn

Rättelse och en massa slit

Jag vill börja med att redigera lite från min text om SM. Laszlo hade varit i K2 200 final tidigare, faktum är att han aldrig har missat någon. Men trots med en marathonkanotist i båten så lyckades han ta sig till ännu en final. Starkt;). Vad har då hänt sen senast, jo, jag har slagit ihjäl en förkylning, träningen har överlag kännts skit, har haft väldigt få bra pass. Ett var när jag och brorsan, och delvis Laszlo, körde långpass. 4x30min. Det känndes bra och det var relativt bra tempo och jag var inte lika trött som jag brukar vara efter två timmars paddling. Ett annat bra pass var på tisdagen för snart två veckor sedan när det var MKK-cup som går ut på att varannan tisdag så ska så många som vill, motionär eller elitkanotist, proffs eller lekman, får ställa upp. Tävlingen är ett varv i kanalen, ca 4,5km och det är tider som räknas. Man startar i olika startgrupper och i min startgrupp brukar det vara jag, Siven och Oliver. Denna gången var Oliver inte med så vi räknade med en något långsammare tid än den bästa 17min 55sek. Men vi drog på och lyckades kapa ner tiden till 17:53, som blev segertiden för Siven, jag halkade in på 17:55.

Nu får jag försöka hitta känslan inför Dalsland och sedan inför marathon SM

Nu på kvällen blev det 10 till 1, dvs 10, 9,8,7,6 osv... Det kändes ganska bra, jag var lite småsliten men fick ändå till tekniken hyfsat, som har varit det stora problemet sen SM. Alltså 3 bra pass på mer än veckor... inget vidare facit men de e bara till att nöta på. För nöta på måste jag om jag ska klara av dalsland om några veckor... men de e som man säger, A quiter never wins...

SM

Så då var årets racing-sm över. Med facit i hand så tycker jag att jag gjorde ett helt ok SM, hade väl hoppats på bättre resultat i k1an men några överraskningar i k2 och k4 vägde upp en del.

En besviken Björn efter 5eplatsen på staffet 4x200m

En av överraskningarna var bronset på k4 1000m där vi hade räknat med en 4eplats. Vi visste att Waxholm och Kungälv skulle vara grymt tuffa att rå på så vi fokusera på att stressa Karlskrona-båten där vi visste att dem var snabbare men vi var mer uthålliga. Så taktiken var att inte dra på oss allt för mycket syra under de första 500 för att sedan växla upp och stressa dem. Vi lyckades hålla ett bra tempo första biten och vid 500 så märkte vi att vi låg i stort sett jämsides, så vi började trycka på och fick ett litet försprång ner till 200m där vi visste att Karlskrona-båten hade en stark avslutning. Det var full kamp hela vägen fram till mållinjen där det blev målfoto. Spänningen var olidlig och det tog lååååång tid att få fram vinnaren men det visade sig att det var solklart, vi tog bronset med hela 6 hundradelar;).

En annan överraskning var K2 200 där det först var tänkt att Joakim och Laszlo skulle köra tillsammans och jag och Oliver skulle köra, men vi kom fram till att Oliver och Jocke hade störra chans så vi bytte runt så jag fick med Laszlo. Eftersom vi hade suttit i en K2 tillsammans innan så var tankarna på final långt borta. Men vi stack ut och provade en stund innan start och det kändes bra men som sagt, snack om final var det aldrig. Starten gick och vi fick ingen perfekt start men med 100m kvar växlade vi upp och tryckte på in i mål där vi för första gången kollade åt sidan. Vi blev ganska chockade när vi såg att vi var tredje båt i mål med en halv båtlängd ner till fyran. Då det var 1-3 som gick till final så blev vi grymt glada. Dels för att jag aldrig har varit i en K2 200 final innan men än mer överraskad var Laszlo som inte han heller varit med om en K2 200 final som senior innan. Och med detta omaka par med ca 40kg i viktskillnad och paddelstilar som är så långt ifrån varandra som det bara går, han utpräglad sprinter och jag än mer utpräglad maratonkanotist, så hade vi på något sätt lyckats. Finalen sen, vi fick ingen perfekt start där heller men som tidigare så växlade vi upp sista biten och slog oss in på en 8eplats.

Jag och Siven körde oxå bra i k2, där det oxå blev en 8eplats på 1000m och en 6eplats på 5000m där jag hade kört K1 5000m i h21 en kort stund innan. Så efter K2-loppet var jag helt knäckt, hade ingen energi i kroppen och hade förlorat 2 spurter på mindre än 2 timmar. Men när jag tänker tillbaka på det så var det ju inga småbarn vi slogs mot i k2 loppet då Kungälv med Anders Svensson som vann k1 200m och var aktuell för en eventuell OS-k4 och lika så hans K2-partner Erik Sundberg. I andra båten var Mikael Westlen och Björn Granstedt från waxholm som just nu är den vassaste maraton duon i Sverige. Och i tredje båten var det Luleå i form av Dag Johansson som är en grym 5000-paddlare och hans K2 partner Jonas Johansson är inte helt värdelös 5000 han heller... Loppet kändes helt ok för mig och siven vi gjorde vad vi kunde men vi var storleken för små för dessa grabbarna. Vi får satsa på Maraton-sm istället.

På väg ut mot brons på K4 5000m

Vi visste att vi hade chans på medalj på K4 5000m, men när Oliver blev sjuk kvällen innan och jocke kände att han suttit och lutat i K4an så ville han inte köra om han inte kunde ge allt, helt förståligt. Så vi kallade in det TUNGA arteleriet med Laszlo Varga på 115kg. Vi kom fram till att vi skulle spara på krafteerna så mycket som möjligt för att ha en chans. Starten gick och vi kom iväg bra så hamnade på insidan på storfavoriten Waxholm med Kungälv på andra sidan och Luleå i mellan oss. Det var alltså mellan oss som medaljerna skulle fördelas. Eftersom vi hamnade på insidan i varje vändning så fick vi en ganska lätt resa, vi bleb trängda några gånger men siven som satt fram löste det finfint. Det var förs när det var 600m kvar som vi tappade och som tur var så tappade Luleå samtidigt. Vi lyckades hålla dem bakom oss i sista vändningen och därmed fick dem jaga de sista 500m där vi kunde hålla undan och knipa bronspengen.

Siven och Mange uttrycker sin glädje på sitt eget lilla vis... Det blev även ett "brons-dopp" efter loppet där Siven först övergav skeppet och sen när Laszlo skulle ur så kom han inte riktigt upp utan välte med både mig och mange kvar i båten.

Det var SM historian 2008. Som tur var fick allt ett lyckligt slut... med lite toppar och lite dalar, men sammanfattningsvis ett lyckat SM