SM

Så då var årets racing-sm över. Med facit i hand så tycker jag att jag gjorde ett helt ok SM, hade väl hoppats på bättre resultat i k1an men några överraskningar i k2 och k4 vägde upp en del.

En besviken Björn efter 5eplatsen på staffet 4x200m

En av överraskningarna var bronset på k4 1000m där vi hade räknat med en 4eplats. Vi visste att Waxholm och Kungälv skulle vara grymt tuffa att rå på så vi fokusera på att stressa Karlskrona-båten där vi visste att dem var snabbare men vi var mer uthålliga. Så taktiken var att inte dra på oss allt för mycket syra under de första 500 för att sedan växla upp och stressa dem. Vi lyckades hålla ett bra tempo första biten och vid 500 så märkte vi att vi låg i stort sett jämsides, så vi började trycka på och fick ett litet försprång ner till 200m där vi visste att Karlskrona-båten hade en stark avslutning. Det var full kamp hela vägen fram till mållinjen där det blev målfoto. Spänningen var olidlig och det tog lååååång tid att få fram vinnaren men det visade sig att det var solklart, vi tog bronset med hela 6 hundradelar;).

En annan överraskning var K2 200 där det först var tänkt att Joakim och Laszlo skulle köra tillsammans och jag och Oliver skulle köra, men vi kom fram till att Oliver och Jocke hade störra chans så vi bytte runt så jag fick med Laszlo. Eftersom vi hade suttit i en K2 tillsammans innan så var tankarna på final långt borta. Men vi stack ut och provade en stund innan start och det kändes bra men som sagt, snack om final var det aldrig. Starten gick och vi fick ingen perfekt start men med 100m kvar växlade vi upp och tryckte på in i mål där vi för första gången kollade åt sidan. Vi blev ganska chockade när vi såg att vi var tredje båt i mål med en halv båtlängd ner till fyran. Då det var 1-3 som gick till final så blev vi grymt glada. Dels för att jag aldrig har varit i en K2 200 final innan men än mer överraskad var Laszlo som inte han heller varit med om en K2 200 final som senior innan. Och med detta omaka par med ca 40kg i viktskillnad och paddelstilar som är så långt ifrån varandra som det bara går, han utpräglad sprinter och jag än mer utpräglad maratonkanotist, så hade vi på något sätt lyckats. Finalen sen, vi fick ingen perfekt start där heller men som tidigare så växlade vi upp sista biten och slog oss in på en 8eplats.

Jag och Siven körde oxå bra i k2, där det oxå blev en 8eplats på 1000m och en 6eplats på 5000m där jag hade kört K1 5000m i h21 en kort stund innan. Så efter K2-loppet var jag helt knäckt, hade ingen energi i kroppen och hade förlorat 2 spurter på mindre än 2 timmar. Men när jag tänker tillbaka på det så var det ju inga småbarn vi slogs mot i k2 loppet då Kungälv med Anders Svensson som vann k1 200m och var aktuell för en eventuell OS-k4 och lika så hans K2-partner Erik Sundberg. I andra båten var Mikael Westlen och Björn Granstedt från waxholm som just nu är den vassaste maraton duon i Sverige. Och i tredje båten var det Luleå i form av Dag Johansson som är en grym 5000-paddlare och hans K2 partner Jonas Johansson är inte helt värdelös 5000 han heller... Loppet kändes helt ok för mig och siven vi gjorde vad vi kunde men vi var storleken för små för dessa grabbarna. Vi får satsa på Maraton-sm istället.

På väg ut mot brons på K4 5000m

Vi visste att vi hade chans på medalj på K4 5000m, men när Oliver blev sjuk kvällen innan och jocke kände att han suttit och lutat i K4an så ville han inte köra om han inte kunde ge allt, helt förståligt. Så vi kallade in det TUNGA arteleriet med Laszlo Varga på 115kg. Vi kom fram till att vi skulle spara på krafteerna så mycket som möjligt för att ha en chans. Starten gick och vi kom iväg bra så hamnade på insidan på storfavoriten Waxholm med Kungälv på andra sidan och Luleå i mellan oss. Det var alltså mellan oss som medaljerna skulle fördelas. Eftersom vi hamnade på insidan i varje vändning så fick vi en ganska lätt resa, vi bleb trängda några gånger men siven som satt fram löste det finfint. Det var förs när det var 600m kvar som vi tappade och som tur var så tappade Luleå samtidigt. Vi lyckades hålla dem bakom oss i sista vändningen och därmed fick dem jaga de sista 500m där vi kunde hålla undan och knipa bronspengen.

Siven och Mange uttrycker sin glädje på sitt eget lilla vis... Det blev även ett "brons-dopp" efter loppet där Siven först övergav skeppet och sen när Laszlo skulle ur så kom han inte riktigt upp utan välte med både mig och mange kvar i båten.

Det var SM historian 2008. Som tur var fick allt ett lyckligt slut... med lite toppar och lite dalar, men sammanfattningsvis ett lyckat SM