Världscuppen i tyskland, som var min första i k1, var riktigt kul att köra. Jag måste ju säga att jag var grymt närvös dagarna innan, men med fint stöd från både ledare och de andra i laget så fick vi rätsida på det och jag kände mig ändå relativt lugn på tävlingsdagen. Loppet gick på lördagen och det var minst sagt växlande väder, med allt från sol till spöregn. Banan var väl inte den mest exotiska utan den bestod av roddarnas 2000m banor, så man fick köra upp och ner på den, lyft vid mål och sen en liten vändning runt måltornet som låg ute i vattnet. Ett varv var ca 4,3 km så vi fick köra 7 varv på denna banan och det var 6 st lyft á (ca 195,6 m enligt någons GPS) där man sprang på stenplattor så det var inte tal om att släpa båten och än mindre tappa den:P. Loppet då, jo, jag kom iväg grymt bra i starten och hamnade på en 4-5 våg i förstaklungan som var grymt stor men efter ca 1000m så blir det lite ryck och så och jag tvingas släppa. Ca 50m senare kommer Steffen ikapp (Tysken som tränade här i vintras) och jag kom in bra på hans våg och vi hittade ytterliggare 2st så bildade en 2-3klunga. Där kom jag in på guldvågen och fick en ganska bra resa in mot första vändningen. Men när vi svängde runt så fastnade jag i motvinden och kom inte in i klungan igen... senare in mot lyftet har en belgare kommit ikapp mig och vi försöker jaga ikapp klungan framför, men efter ett katastrofalt dåligt lyft av mig så tvingas jag släppa belgaren. Så jag jagar honom så gott det går men märker att det inte går riktigt, så jag bestämmer mig för att ge upp den kampen för tillfället. istället kommer sistaklungan ikapp mig som består av en holländare och en tysk, därefter bestämmer vi oss för att jaga ikapp belgaren och vi kommer ikapp honom lagom till lyftet. Där jag återigen gör ett dåligt lyft, e alldeles för passiv och tappar den klungan med 30m ut ur lyftet. Då börjar tankarna komma: ska jag ligga här och mata helt själv på denna banan resten av loppet, nej f*n jag måste komma ikapp så jag bombar ikapp dem 30m på ca 150m, kasar in snyggt på guldvågen, ligger där och flåsar i ca 20 sekunder, sen tänker man, shit va långsamt de går, dags att skruva upp tempot. Kankse inte det mest taktiska jag gjort i min karriär men iaf, upp gick jag och drog på ganska hårt. Ungefär 1200m innan lyftet så går tysken upp jämnsides och säger på lite knackig engelska: "I go up in 1000m, then I stop the race" Och eftersom ingen i klungan hade något problem med detta så släppte vi upp tysken som drog iväg och alla fick se till att hänga med så gott vi kunde. sen ungefär 100m innan lyftet så vekahan av snyggt och prydligt. Även i detta lyft klantar jag till det och hamnar efter så jag måste återigen jaga ikapp. Ikapp kom jag iaf och sen växeldrog vi tre i klungan, jag belgaren och holländaren. De sista lyften gjorde jag bättre och bättre och slapp att jaga så mycket. In i det sista lyftet var det belgarens tur att klanta till det så jag och holländaren såg chansen och vi tog den så vi sprang på i lyftet och fick en lucka och sen drog vi på en bit ut ur lyftet också. när det är ca 3000m kvar känner jag hur kroppen bara krampar ihop på 4 ställen: höger axel, vänster armbåge typ, vänster ljumske och höger baksida lår. Då gick det inte att dra på längre utan jag fick gå ner på våg och samla mig lite. när det är ca 1000m kvar gör jag ett försök att bli av med holländaren men han bet sig fast och i spurten hade jag inte en chans då krampen kom tillbaka. Menmen, det slutade med en 14eplats av 19 startande så jag e nöjd, var bara 7 minuter efter Manuel Busto som vann. Det var väl kanske inte mitt bästa lopp jag körde men jag är väl ändå ganska nöjd. Ett stort tack till min hejarklack som både sjöng och skrek och hade sig i lyften, det gav mig en liten extra kick...
Under tävlingshelgen så diskuterades det även del om nya tävlingskläder till marathonlaget. Igår fick Henrik Lemel tag på vad jag tycker borde vara sveriges nya landslagsdress:
Bedöm själva...
Nu är som sagt midsommaren förbi och nu går det mot mörkare tider. Och som det är nu så är sommaren inte på topp med stormbyar och väldigt växlande väder
Om ungefär en vecka är det dags för racing SM och det ska bli kul, det känns som om formen smyger sig allt närmare
//Björn
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar