Slaget om Rönne Å

Jag och Danny på väg in mot lyftet





Då var årets marathonpremiär avklarad och jag är väl ganska nöjd med mitt lopp. Det gick ganska fort i början så jag var tvungen att slita ganska hårt för att hänga med i förstaklungan de första 2km, men jag låg hela tiden och sladdade på andra- tredjevågen vilket gjorde att jag var grymt trött efter 3km så jag var tvungen att släppa.
En kort stund senare ser jag att min svurna fiende Danny Hallmén också har tappat, så jag försöker jaga ikapp honom för att sedan ha en större chans att jaga ikapp förstaklungan. Men det visade sig att Danny var så grymt trött så han orkade inte jaga så hårt så det fick bli upp till mig om vi skulle komma ikapp eller inte. Jag körde på så hårt jag bara kunde för att komma ikapp men det slet så grymt på krafterna så jag fick gå ner lite på våg då och då, och då tappade vi det lilla jag hade lyckats komma ikapp. Så in i första lyftet så går jag på ganska hårt för att komma först in, gör ett bra lyft, får några meter på Danny, springer inte fullt lika bra som Danny som i stort sett sprang ikapp de försprång som jag fick i lyftet. Ut ur lyftet får jag några meter men Danny tog ikapp de också. Så såg de ut i stort sett hela första halvan av loppet. Jag ville ikapp, Danny orkade inte riktigt hjälpa till så mycket som jag hade hoppats på men bet sig ändå fast på vågen. Efter ungefär halva loppet så inser jag att vi inte kommer ikapp så då blev vår interna fajt lite viktigare. Jag skruvade ner tempot lite när jag drog, från att nästan jaga livet ur mig till att dra normalt och låta Danny dra lite mer än vad han gjorde innan. Detta hade nog också att göra med att jag började bli grymt trött och sliten av allt jagande. Så det blir ganska normal växeldragning fram tills det sista lyftet där jag körde på ordentligt för att få en lucka och min chans att göra mig av med Danny så jag bombar på in i lyftet får ca 30-40 meter gör ett katastrofalt dåligt lyft men kommer i varje fall upp och ser att Danny inte var allt för långt efter. På vägen ner mot isättet så lyckas jag på något sett sätta paddeln i gräset så jag tappar den och då var Danny ikapp... Nu var det ca 6km kvar av loppet och jag visste att jag inte skulle ha en chans i en kort spurtstrid. Så jag gör något kortare ryck en stund efter Danny hade kommit ikapp men han bet sig fast, sen lät jag honom dra tills det var ca 3km kvar då slängde båda sina drickapåsar och nu började matchen på riktigt, ingen mer snällkörning, no more mr nice guy... När det var ca 2km kvar gör jag ett ganska långt och hårt ryck för att bli av med honom, men förgäves. Han biter sig fast och jag börjar bli mer och mer orolig för hans sylvassa spurt på slutet. Så när det är ca 700m kvar skruvar jag upp tempot igen för att ta udden av hans spurt. Jag kör ganska nära land för att göra livet lite surt för honom, han går upp för att skaffa sig en fördel i spurten. Jag svarar och kör ganska tajt mot en brygga som ligger välplacerad en bit ut och Danny går ner på vågen igen och det är ca 250m kvar, då lägger jag in dödsstöten. Han ligger kvar på vågen i ca 100m till men orkar inte riktigt hänga med hela vägen in mot mål. Det slutade med en fjärdeplats för mig som jag inte bör va helt missnöjd med, men målet i år är att hänga med i förstaklungan och de har jag inte lyckats med så det blir skärpning fram till marathon-nm om två veckor.

Efter målgång... Där va man inte jättepigg... Danny bjöd verkligen upp till kamp denna gången.

Nu blir det till att ladda batterierna till mrathon-NM. Nu till helgen ska jag upp till Nyköping å träna k2 med Daniel Hall, vilket ska bli grymt kul:D

//Björn