Död?

I morse kände jag mig lite tung och på vägen till träningen så började jag hoppas på något lite lugnare pass. Så blev det såklart inte. Det blev 2xvarvet á 4,5 km... på tid... individuell start. Vi skulle köra så fort det gick, men ändå så jämnt på båda varven som möjligt. Jag kände att min dagsform inte var på topp men jag försökte ändå gå ut ganska hårt för att se hur länge det kunde hålla. Det visade sig vara en ganska bra taktik. På ca 900m så hade jag tagit in 15 sek på brorsan som startade en minut före mig. Då bestämde jag mig för att försöka hålla de tempot iaf 1000m till. Detta resulterade i att jag blev lite stum när jag vände runt i motvinden, men lyckades ändå behålla ett ganska bra tryck. Väl i mål visade sig att jag gick bättre än vad jag trodde jag skulle göra. Tiden blev 19min 20sek (endast 25 sek ifrån mitt pers, vilket var bra med tanke på hur mycket kläder man har på sig och att jag inte riktigt var i toppslag), två sekunder snabbare än siven... VIKTIGT!!!:P Men lagom till vi skulle starta de andra varvet började jag känna mig lite orolig i magen och hade fortfrande lite syra kvar... men vafan tänkte jag och gav mig ut på de andra varvet. Jag försökte vara lika aggressiv som på det första men lyckades inte riktigt. Ungefär halvvägs så kände jag att maten var på väg upp och att jag inte hade samma flyt. Där skruvade jag ner tempot en aning. Efter att magen hade lugnat sig tog jag upp jakten på brorsan som pangade på riktigt bra. När det var ca 450 m kvar var jag ikapp och började då spurta. Tyvärr blev tiden 23 sek sämre än på första varvet. men jag var ändå ganska nöjd.

När jag kom hem och ätit så skulle jag bara ta pulsen, bara för skoj skull. Det visade sig at jag var nere på 40 slag/minut. "Det kan inte stämma" tänkte jag och räknade en gång till. 42 slag/minut."näfan de kan inte stämma." så ja räkna en sista gång, 41 slag/minut... Så så e d... nu drar jag snart ner till klubben igen för att paddla en sväng, överraskande nog, och sen gymma lite efter d...